Sitter just nu på mitt rum och tänker över min fantastiska praktik. Måste säga att jag redan längtar tillbaka och det är nästan så jag önskar att jag hade stannat lite längre. Valparna var smått irriterande på morgonen då dem ibland lät som fiskmåsar, vilket inte alls är ett trevligt läte att vakna upp till! Hur som så måste jag erkänna att jag saknar varenda en av dem och inte minst Ida. Jag saknar personalen och allt vad Kustmarken innebar. Jag mådde så bra (trots att det var lite bökigt med maten ibland..), jag trivdes och kände verkligen att jag gjorde nytta. Man lärde känna hundarna men även sig själv, jag bevisade liksom för mig själv att jag klarar mig själv. Att jag är bra på något. Jag lovar att det var långt ifrån sista gången jag var där, för jag ska tillbaka, bara så ni vet!